Osäkerhet....
Tog denna bild på min promenad idag...
Men innan jag kom iväg på denna promend så hade jag sån förvirring
inom mig... Jag visste riktigt inte hur jag idag skulle göra.. Ska jag åka
till skolan efter en kvinnofrukosten idag? eller ska jag åka till ett möte?
På resan in till stan så förhandlade jag med mig sjäv hela tiden..
Jag ville både åka till skolan och till ett möte..
Men så tittade jag på klockan och såg att jag skulle komma sent till
skolan och störa mitt i en lektion...
Så valet blev ett möte i stället, och på vägen till mötet ville jag inte alls
gå dit... Tänkte nä fy så tråkigt att gå på detta möte igen och träffa samma
människor...
Funderade också på om jag skulle gå på ett AA möte i stället
och träffa nya människor...
Jag gick hela vägen och funderade på detta hur jag skulle göra...
Jag ville ju egentligen ingenting kände mig bara så hilma tom och less
på hela livet...
Jag ville ju helst inte alls vara någonstans..
Men gick in på NA mötet....
Å där satt jag hela tiden och förhandlade med mig själv vad jag skulle göra
efter mötet för att få dagen att gå...
Det var också både varm och soligt ute...
jag hade kameran med mig i väskan...
Nu var det nya förhandlingar inom mig...
Ska jag åka till Djurgården eller
Nysnäshamn och gå Ringvägen och plåta...
Satt nästan hela mötet och förhandlade med mig själv... Ska jag åka dit eller dit..
Å så läses en text om att vara här och nu.. Å genast så kände jag att jag inte alls
va i nuet utan jag var hela tiden framför mig...
Räckte upp handen och delade om hur jag försökte hela tiden att förhandla med mig
själv om hur jag skulle få denna dag att gå... Å folk skrattade för dom kunde ju känna
igen sig...
Sen efter mötet tog jag ett beslut att vara med mig själv under dagen....
Tog en promenad ner till slussen och tog färjan till Kastellholmen och fann där så
mycket fina motiv för att fota..
Gick runt där en sväng och tog flera foton och satt en stund och titta ut över vattnet
och kunde då äntligen känna en slags frid...
Till slut så landade jag i mig själv och befann mig här och nu...
När jag nu ser tillbaka så kan jag känna att när jag blir så här så vill jag någonstans
fly bort från mig själv och slippa känna det jag känner eller det jag inte känner...
Men nu sitter jag här och jag har landat...
Ja ibland så blir jag både trött och trisstessen är tråkig...
"Bloggbiggan"
Kommentarer
Trackback
