Liten blir stor....

    Barn.. Jag med den rutiga jackan!!



                                             Ja det är några år sedan denna bild togs...


       Har ett foto på oss barn som växte upp på samma gata då jag var barn..

       Det var ju en lycklig tid.. Då visste man ju ingenting om vad som skulle

       hända i livet..

      Idag så sitter jag inne med hela livet och om hur det blev..

      Hur mycket som blev så fel och mycket som blev smärtsamt.

      Hur mycket som blev lyckligt och lärorik.. 

      Resor jag har fått göra genom lycka och smärta..

      Det jag mest kommer ihåg det är ju dom dåliga stunder..

      Ja det känns så konstigt att just dom negativa stunderna

      tar överhanden.

      Just nu så känns det så att jag måste låta dessa stunderna

      komma fram och upp till ytan..



      Jag har ju precis slutat röka och jag känner mig så röksugen 
    
      och vill döva känslorna som kommer upp..

      Massor av ilska och sorg över att jag aldrig som barn tonåring

      belv sedd och älskad..

      Det gör så ont och jag vill bara döva med ciggen..

      Det är så smärtsamt att se sanningen om mitt liv..

      Men jag samtidigt väldigt glad över att jag törs titta på verkligheten.



      Tackar Gud för att jag har möjligheten att gå till en terapeft
   
      på S:t Lukas stiftelsen.. Ett antal gånger.. För mig är det
     
      en förmån att få göra detta...

     
 
      Det är inte alla som kan ta till sig detta..

      Jag känner mig verkligen utvald att klara av detta..

      Vet också att det är så många människor i vårt samhälle 
   
      som väljer att gå tillbaka till sitt helvete.. (droger/alkoholen/tabletter)

      Och en del väljer också att röka som för mig är ett dåligt sätt att ta
   
      hand om sig efetrsom vi vet att cigaretter är farliga för kroppen..

      Idag så känner jag mig ganska så liten fast jag är till åldern vuxen..

            ......Som liten drömde jag som vuxen ser jag verkligheten...
        

                           "Bloggbiggan" tankar för dagen..

Kommentarer
Postat av: Maria i Hökarängen:)

hej, om det är många år som du rökt - kanske hela livet - så är det ju naturligt att mycket gamla känslor komer upp, och ett stort berg att nysta igenom dem, är väl lite i taget som är rimligt då antar jag...! Tack för bloggen! :)<3 Hälsning Maria

2010-04-08 @ 17:29:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0