Tacksam...




                                          Sitter nu hemma och känner en tacksamhet....
   

                      Till allt som jag idag får ta del av i livet..
                      Fast jag idag sitter här hemma ensam vid min dator
                      och är alldeles svullen och blå i ansiktet så är jag tacksam.
                      
                      Jag kommer en dag att ha fasta tänder i min mun igen..

                      När operationen var över så hade jag så gärna velat krama
                      om övertandläkaren Peter som han heter...
                      Jag sa till honom
                      att jag känner en fullkomlig tillit till honom och att han gör ju
                      så gott han nu kan..
                      Han har varit med hela vägen från början till slutet och det känns
                      ju så tryggt för mig..
                      Nu när jag sitter här och skriver om tillit så fattar jag att det har
                      alltid varit en stor brist hos mig tilliten till människor..
                     
                      Men under dessa 10 år som jag jobbat med mig själv så har jag
                      kunnat bygga upp tilliten till mig själv och så även till andra 
                      människor...
                      Glömmer aldrig första gången jag släppe in tilliten det var när jag
                      var hos proffesor Glauman på Huddinge sjukhus (han som hade hand
                      om C-hepatiten) jag då hade... Jag sa till honom att nu så lämnar jag
                      över min lever i dina händer.. Å då tittade han på mig och log...
                      Idag så har jag inte längre någon C-hepatit... Bara det är ju ett mirakel..

                      Nu så har jag ännu en man jag kan lämna över allt till och det är ju Peter
                      övertandläkaren på Käkcentrum på Sös....

                      Så jag kan idag se och förstå att jag äntligen börjar lita på män...
                      Jag har fått jobba mycket med denna delen i mitt liv...
                      Jag har ju alltid varit rädd för män( pappa slogs ju alltid) 
                      och jag har ju aldrig vågat stå
                      upp för den jag har varit...
                      Idag törs jag stå upp för mig själv..

                      Och jag skulle aldrig igen tillåta en man slå mig....

                                                     ja det blev lite om mina tankar om män....

                              "Bloggbiggan"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0