Go kväller!!!!
Hejsan!
Måste nu få beätta att jag i var på ett möte..
I ett kapell där jag för 39 år sedan gifte mig
men min dotters pappa Bengt som var (är)
min stora kärlek..
Jag föll tillbaka i tankarna och förstår hur dåligt
jag mådde på den tiden..
Jag trodde att det var den lyckligaste dagen i
mitt liv det kändes så då..
Men idag när jag ser tillbaka så förstår jag hur
illa det var med mig känslomässigt..
Två vuxna som barn gifter sig med varandra.
Ingen av oss kunde över huvud taget inte tala om
våra känslor..
Vi bedövade oss hela tiden och trodde att det
var livet att leva så..
Sen så skaffade vi oss ett barn..
Och när jag ser tillbaka så var vi inte alls färdiga
att ingå i ett äktenskap..
Trots allt så levde vi ihop i 17 år men sen gick
det ju inte längre..
Men jag ser och förstår att Bengt fick bli min pappa
som fanns med ändå inte..
Jag var tvungen att till slut lämna honom och dottern
för klara mig ur det destruktiva liv som vi levde.
det gjorde så ont och var så smärtsamt att lämna hemmet..
Jag började att bedöva mig i min ensamhet..
Försvann från livet och familj helt och hållet var
en övergiven/ensam kvinna utan liv i många år..
Jag känner också idag att Bengt var ju min tvillingsjäl..
Men det blev kaos i våra liv...
Hans finns i mitt hjärta för gott trots att han idag inte
lever..
Ja och så sitter jag idag tillsammans med andra drogfria
nyktra vänner och kan berätta om det jag kändes då jag
var bara 21 år och nyförälskad...
Är så glad idag att jag kan se tillbaka och förstå att jag
då gjorde så gott jag kunde..
"Bloggbiggan"
