Morgon utan cig... 29/1 2010

Fredag morgon och jag är idag utan cigaretter och det känns skönt att slippa stå vid balkongen i kylan och dra in dom däringa blossen som aldrig smakat gott.. Fast jag har inte sett det så förut utan jag har bara varit fast besluten om att det ska vara så.. Och jag känner mig idag befriad från detta nikotinets ånga och tvångstankar som det inneburit.. Jag kan på något vis idag känna mig fri. Och den känslan känner jag igen då jag lämnade drogerna och alkoholen i mitt liv.. Å jag vet också att det kommer en känsla av sorg framöver men det är också helt okej.. För nu så har jag en stor önskan om att slippa vara besatt i tobaken som jag har varit den senaste tiden.. Cigaretterna har styrt mig och inte jag dom.. Nu gäller det för mig att ha kontroll på mig och inte på ciggen.. Det går bara åt en massa onödig energi om jag ska börja och kontrollera mitt rökande, och jag vet ju hur resultatet blir jag står där till slut med ett paket cigaretter och fastnar med en gång.. Och tänker det är ju inte så farligt det finns värre saker.. Men idag så ska jag försöka låta bli att tänka så.. För alla alkoholläkare och vanliga läkare jag har samtalat med  under åren har alltid varnar för tobaken som är förödande och dödar så många varje år.. Och det är inte bara lungorna som blir förstörda det stoppar också tillväxten i kroppen när man är ung, och jag var ju ung när jag började.. Och när jag åter igen började röka efter 5 års uppehåll så ramlade jag direkt ner till 14 årsålder.. Det kom upp så mycket tankar kring den åldern.. Jag tycket ju och ansåg, att när man rökte så kände JAG mig vuxen då.. Men jag ser ju idag att man bara är ett litet barn som inte kunde ta ansvar för sig själv.. Jag belv ju bara trotsigare och trotsigare efter jag började röka som tonåring.. Jag det är ju mycket som jag ser idag som jag inte alls förstod på den tiden.. Detta var ju 1964 och jag var ju som ett litet barn (men jag trodde att jag var vuxen) ja hur fel det kan bli.. Jag lyssnade heller inte på vad vuxna sa för jag hade ingen som helst tillit till vuxna när jag var barn.. Jag blev ju aldrig sedd och bekräftad hemma.. Och när vuxna bekräftade mig så tycket jag bara att dom la sig i mitt liv.. Men idag så kan jag se och förstå hur fel jag hade då.. Jag klarade inte av vuxna som såg mig.. För hemma så såg ingen mig direkt jag bara fanns där... Och det har följt mig hela livet.. Har inte haft någon tillit till mig själv och ej heller till andra människor.. Men idag så har jag tillit till mig själv och vissa andra människor.. Tackar Gud för att jag har nått hit med ett hårt arbete genom att ta reda på vem jag är och vad jag vill med mitt liv.. Nu så hinner jag inte skriva mer för denna gång.. Ska rusa iväg till skolan..
Önskan min idag inga cigg...
Ha en bra dag....
                                                                 "Bloggbiggan"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0