Positivt tänk...
En kvällsbild från Torreblanka... Dagen kan jag sammanfatta så här nu..<3
För det första så är nu kl 16.00 och det har inte blivit riktigt mörk ute än.. Bara detta är för mig positivt.. Vi är på väg mot ljusare tider...
Tack Gode Gud för det....
Denna morgon gick jag upp då klockan ringde.. Och jag vet att dessa dagar brukar oftas då bli bra..
Gjorde som vanligt min frukost..
Åt den och njöt av jucien jag pressar själv på morgonen och det hembakta brödet. För mig känns det verkligen som om jag tar hand om mig...
Tar det alltid lungt på morgonen gilla att läsa en text och tända ett litet ljus njuta av morgonen och välkomna dagen..
Sen så gör jag det som alla brukar göra, innan man åker i väg till jobb eller uppgiften för dagen.. Klär sig bädda sängen tvätta sig och borsta tänderna...
Tog mig denna morgonen först till en berevlåda. För att lägga på ett kort till min syster som fyller år på torsdag...
Sen bar det av till tunnelbanan. Vid T-Centralen möter upp Elise från (Klara Kyrka) sen åker vi tillsammans till "Rådhuset" för att ta oss till häktet..
Och när jag kommer märker så ser jag att Elise tittar på klockan o är lite stressad jag var ju försenad..
På väg till häktet pratade vi bägge om att ví tycker om att få vara ute i tid och slippa stressa...
Då föll en tanke ner direkt till mig jag är ju likadan. Och passad då på att be om ursäkt att hade kommit sent..
Vi kom kanske någon minut för sent men det gjorde ingeting vi fick komma in som vanligt...
Personalen hämtade oss och vi åkte upp till den öppna kvinnoavdelning som finns på häktet..
Väl uppe på avdelningen så samlades vi i ett rum för att samtala...
Vi hälsade på varandra och några kände igen oss..
Det blev så himla bra samtal med alla idag..
Och jag brukar försöka att så ett litet frö om hur jag en gång gjorde då jag satt i deras situation..
Hur jag ville ha mitt liv den dagen jag skulle bli fri..
Ville jag tillbaka till häktet/fängelset????
Det är frön som jag idag kan ge dessa kvinnor.. Och givetvis ett hopp om att det går att förändra sitt liv..
Men det är inte så enkelt det sa jag också..
För det är ju så att man hamnar i ett "ingenmansland" mellan två världar..
Mellan det gamla och det nya..
Först så bör man släppa alla gamla "vänner" och "stänga alla bakdörrar" till droger o alkohol kompisar som fortfarande är kvar i sin missbruk/kriminalitet..
Och då blev jag helt plötsligt så ensam..
Kände mig inte hemma varken i det gamla livet eller i det nya...
Jag hamnade i ett stort tomrum.."Ingemansland"
Jag vågade heller inte ta kontakt för jag trodde att inge ville ha med mig att göra.. Jag var så rädd och övergiven..
Men jag förstod att det måste vara så ett tag jag stod ut smärtan.
För någon sa att smärtan kan aldrig döda..
Och att hamna i ett tomrum kan vara svårt och smärtsamt..
Och inom en så finns det alltid motstånd till det nya det man inte alls känner igen.. Och den känslan var för mig bara att gå emot..
Rädslor, övergivenheten, tilliten, ensamhet, självkänslan, att inte duga har ätit upp så många år i mitt liv..
Så dessa känslor var jag ju tvungen att kämpa emot och lära mig att hantera...
Och idag så styr icke dessa känslor mig längre.
Och jag är så tacksam att jag har lärt mig leva med dom...
Idag är dessa känslor okej att leva med dom styr inte mig längre..
Det är ju helt underbart att få bjuda på det jag har fått lära mig av livet goda..
Jag är så lycklig att jag får förverkliga en dröm om att ge kvinnor det jag själv har fått..
Ge Hopp och Glädje till dom som är har det väldigt tufft i sina liv.
Att få vara en God medmänniska är stort för mig idag...
"Bloggbiggans"
Kommentarer
Trackback
