Fri.....
Kvinnan bakom bloggen.....
Tog detta kort när jag kom hem igår kväll..
Om du tittar noga på bilden så har jag på spegeln med svart text skrivit att "jag duger".......
Min första sponsor jag hade i 12-stegs programmet sa åt mig att skriva affirmationer på speglarna
hemma och gjorde så som jag blev tillsagd hon visste bättre för hade gått före mig ( var min tanke)......
Det är idag 10 år sedan jag gjorde det idag så fungerar dom på mig...
Nu idag när jag blickar tillbaka ett dygn så har jag gått igenom en smärta som jag inte ens velat ta tag i utan jag har i stället försökt att röka bort den känsla med tobak/nikotin..
Smärtan att jag saknar kärleken och närheten jag aldrig fick från mina förldrar som barn..
Förstår också att den saknaden kommer jag aldrig att kunna få av någon inte ens av mig själv idag..
Min barndom kan jag aldrig ta tillbaka....
När den känslan kom till mig igår så kändes det som jag skulle gå sönder inombord...
Det gjorde så ont inne i mig tårarna bara droppade ner för mina kinder..
Sen efter en liten stund när jag lugnat ner mig lyfte jag på luren ringde en vän som alltid finns där när min barndom ger sig till känna...
Berättade för henne det jag kände och smätan över saknaden.
Våra resor har varit så lika genom livet..
Vi har känt varandra sen tonåren..
Det har alltså varit en mening till att vi efter så många år åter igen träffa..
Det är GUDs verk......
Det finns också en längtan inom mig och det är att få den äkta genuina kärleken och närheten till en man...
En kärlek jag aldrig haft fast jag har varit gift i 17 år med en man..
Idag så ser och förstår att det var ju en kärlek där det fanns något annat som gick före...
Som också var större än kärleken till varandra....
Alkoholen och Drogerna..
Där inte kärleken till varandra var tillräckligt djup..
Visst älskade jag min man då.... (trodde jag)
Det är idag smärtsamt och inse att drogena och alkoholen gjorde sönder oss mentalt och känslomässigt...
När jag är med mig själv så kan får jag chansen att fundera över hur det blev och hur jag önskar att det en dag ska bli...
Är så glad idag att jag har vandrat denna stigen tillsammans med Gud..
Jag vet ockås att Jesus har banat vägen och tog all smärta på korset..
Varken Gud eller Jesus befriar mig inte från min egen smärta jag behöver gå igenom..
Men vetskapen om att jag inte vandrar med smätan ensam...
Fast ibland kan kännas som om jag är både övergiven och alldeles ensam.....
Känner också en sån stor tacksamhet till 12-stegsprogrammet som har räddat mitt liv från drogerna alkoholen, och även beroendeframkallande tabletter....
Tack Gud för mitt liv....
Tack för att du ville läsa mina tankar idag....
"Bloggbiggan"
