En tung dag...
En dag som denna skulle jag helst av allt inte vilja vara med.. Helst av allt så skulle jag vilja fly från livet eller sitta på månen och bara se ut över universum och slippa känna allt "beroendesjukdomen" "mörkret" som idag försöker att greppa tag i mig.Men jag låter inte den delen ta överhanden i mitt liv idag..
Och den känslan jag har idag går säkert alla människor någon gång igenom.. Känslan av att inte vilja eller vara någonting och vill inte heller vara med några människor.. (kanske en liten del av utanförskap) Fast jag vet förståndsmässigt att det inte alls är så...
Och jag är inte den kvinnan jag brukar vara......
Jag som alltid brukar vara glad och positiv........
Men jag vet att det en dag kommer denna känsla att vara borta för att vid ett senare tillfälle återkomma..
Jag känner igen denna del av mig idag..
Men det fanns en tid som jag bedövade denna del inom mig..
Men idag så är det inte så längre och det blir lättare och lättre att leva med den känslan inom mig...
Och sen är det ju så för att kunna känna hopp och glädje och lycka så behöver jag går ner i varv och ta hand om Birgitta..
För det är ju bara jag som kan ta hand om mig själv..
Och jag vet också om jag behöver så kan jag ringa någon vän..
Jag är ju aldrig ensam fast det ibland kan kännas så stundtals......
Ensamheten är någonting som jag alltid har varit rädd för och men idag är det jag som väljer min ensamhet och drar mig undan..
Och jag känner också mig glad för att jag kan välja att vara själv. Och inte rädd för att vara ensam med mig själv......
Nu så "tröstar "jag mig med en bit "Toblerone" och genom att skriva av mig lite..
Jag känner att det hjälper mig, att få lägga ord på det jag känner inombords.. Och jag är också så tacksam till gemenskapen jag tillhör...
Och dom kyrkor dit jag brukar gå till...
Så trots min låga humör idag så känner jag en enorm tacksamhet till mitt liv...
Tack för denna gång...
Tänk så lustigt nu känner jag mig lite bättre till mods.. Tack!!!!!!!
*Bloggbiggan*
Kommentarer
Trackback
