Varför?
Hejsan mina vänner....
Det känns som om jag behöver få ur mig min sorg och smärta...
Som jag tidigare berättat så har jag en mycket kär vän som är
så sjuk i cancer nu och det gör så ont att se hur han tynar bort
och jag som blev så kär i honom och har berättat detta för honom..
Jag ringde honom i går och fick inget svar... Åh va orolig jag har
varit hela kvällen igår...
Men idag så ringde jag honom igen och jag blev ju överlycklig han
svarade...
Vi samtalade en liten stund och sa till honom att jag även kommer
att ringa i morgon också och det var ju helt okej...
Iband låter han piggare än va han är jag förstår det nu...
Har aldrig hört denna underbara människa gnälla över någontin och
då har vi känt varandra i nästan 10 år...
Han har varit den mest kärleksfulla och positiva människa jag har
haft i mitt liv... Å det är så många andra människor som säger samma
sak om honom....
Jag blev ju störtförälskad i honom för ca 2 år sedan.. Fast vi känt varandra
så längen och han har alltid funnits nära mitt hjärta...
Å vi som var så lika människor och såg livet med positiva ögon och han
levde för sin musik... Han har spelat Jazz i hela sitt liv till och med efter
det att han blev sjuk....
Men idag så ligger han bara och sover och äter starka mediciner....
Å mitt hjärta blöder....
Varför just Gunnar jag har så svårt att ta detta till mig...
Men jag vet också att jag är helt maklös inför denna sjukdom och han med
tyvärr...
Och det jag kan göra är ju bara att finnas där för honom...
Han vet också att jag älskar honom...
Å han besvarde min kärlek för några dagar sen det kände jag det behövs
inga ord när kärleken ger sig till känna....
Där kärlek finns så försvinner rädslan....
Jag så är det för mig här och nu...
Men mitt liv går ändå på någe vis vidare...
En dag i taget....
Å när jag tänker tillbaka för ca 4 år sedan så tog denna sjukdom cancer också
den största kärleken jag haft i mitt liv min dotters pappa...
Jag fick då nåden att få följa med honom hela vägen genom sin smärtsamma
resa och den ångset han hade för den...
Dödångesten är inte rolig att få vara med och se hos en annan människa...
Men jag kan inte se den hos Gunnar... Fast visst måste den även finnas hos
honom....
Nu ber och ber jag för honom hela tiden att han ska slippa smärtan som det
är med denna elaka sjukdom cancer....
Ja det va skönt att få skriva av mig lite om mina tankar här och nu....
"Bloggbiggan"
Kommentarer
Trackback
