Bloggbiggan: En människa på denna Jord!

                                      God morgon!!

                  Ja denna morgon vaknade jag åter igen och koltrasten sitter och äter havregryn
                  på min balkong och jag känner en sån lycka över dom små söta fåglarna...
                  Stod på balkongen och det kommer flera av som små liven flygande till skålen
                  med grynen.... Kan dagen börja bättre..... Nä helt underbart....
                  Dom blev ju inte ens rädda för mig utan dom åt ändå även fast jag stod ute på
                  balkongen........

                  Känner mig som priviligerad människa som får uppleva så mycket.... i livet....

                  Måste samtidigt berätta att jag faktiskt är kär.....
                  Har känt mannen i fråga i snart 10 år och har väl alltid känt kärlek för honom
                  kärleken vaknade för ca 2 år sedan men har aldrig berätta det för honom men
                  för några veckor sedan kände jag att det var dax och sa det till honom och jag
                  var beredd att inte få det besvarat så som jag hade önskat...

                  Sagt och gjort och då blev det inte besvarat på det sätt jag önskade...
                  Men jag köpte det också.....
                  Ja ha sa han kunde ju förstå det.... Och så berättade han om en annan kvinna
                  som han trodde kände likadant men hon har aldrig sagt det... Hans känsla alltså...

                  Men jag står fast med mina känslor... Jag älskar honom....

                  Tiden har nu gått och jag känner idag att han tycker så mycket om mig idag...
                  Och det finns med en stor sorg i det hela...
                  Han blev ju jättesjuk i cancer för ca 1 år sedan och idag är han så sjuk så det 
                  gör ont i mitt hjärta....
                  Och jag har sagt till honom att jag aldrig kommer att släppa honom så jag hör
                  av mig dagligen  till honom idag...
                  I helgen besökte jag honom både Lördag och Söndag.. 
                  Talar nu dagligen med honom för jag tror att det nu är slutet för honom...
                  Och sorgen finns inom mig... Berättade också för honom att jag är så lessen för
                  att sjukdomen har drabbat honom.....

                  Samtidigt är jag glad att jag fått möjligheten att få finnas med honom hela vägen...
                  För jag ÄLSKAR HONOM så......

                  Kan också känna att livet är orättvist... Har aldrig någonsin hört honom gnälla trots
                  sjukdomen han är en sån kärleksfull och ödmjuk man... trots cancern....'

                  Men mitt liv måste trots allt gå vidare och sorgen bär jag dagligen inom mig...
                  För det är ju inte roligt att se den människa jag älskar tyna bort....
                  Han blir sämre och sämre dag för dag....
                  Jag ber dagligen för honom att han ska slippa smärtan.....
    
                             "Bloggbiggan"