Uppåt väggarna...

Och nu klättrar mormor upp mot taket och skåpen högst upp..
Det känns plöstligt så tomt och öde här hemma..
ingen att prata med ingen god bok på G
Tog en promenad till Farsta för att gå på gympass
men tyvärr det onda satte idag stopp för det..
Så det blev inte som jag hade planerat
Men jag satte på träningskläder och provade
tyvärr så blev det idag bara 20 min..
Men det blev en liten promenad i alla fall..
Det känns som om jag tappat lusten för det mesta
men det är ju livet på livets egna villkor..
Jag sitter ju ialla fall här framför datorn och skriver ner
mina tankar jag har här och nu..
Men det är inte synd om mig men livet är inte alltid en dans
på rosor (fast jag helst av allt skulle vilja att det vore så)
Jag tror trotts allt på livets möjligheter fast idag är det en vilodag
och jag gillar inte dom ibland..
Men jag kan ju inte bli bekräftad jämt fast jag skulle vilja det..
Bekräfta sig själv hela tiden går ju inte heller..
Lev och låt livet vara som det är..
"Bloggbiggan" Hej ni som läser mina rader...

Kommentarer
Trackback