Sorgen....



                                            Smärtan och sorgen...




                       Har äntligen kunnat lägga ord på den smärta jag känt den

                       senaste tiden och kunnat accepetar så som det var..

                       Min syster har varit hos mig i hlegen och vi har pratat så

                       mycket om vår barndom..

                       Hon minns mer än vad jag gör och jag har fått fråga om det

                       jag inte kunnat minnas om hur det var då när vi var små..

                       Det är så underbart att ha en syster som håller på att släktforska..

                       Jag får så mycket av min kära syster och känner mig så trygg och 

                       respekterad av henne..

                       Det har inte alltid varit så här men vi växer som människor både hon

                       och jag..

                       Hon jobbar i anhörigprogrammet också så vi är på samma tillfrisknaderesa..


                       Har också för henne berätta om sorgen o smärtan jag känner för den man jag

                       träffade för ca 1 år sen fast vi har känt varandra i 10 år...

                       Han har ju fått en sjukdom som är obotlig och mycket svår..

                       Jag hade ju hoppats på ett nära relation (som jag känner någonstans finns)

                       men jag vet inte idag hur framtiden ser ut för honom..

                       Jag ringde honom på alla hjärtans dag och sa att en bit av mitt hjärta är hans

                       och straxt efter så får han sin sjukdom..

                       Det gör ont in mitt hjärta när jag fick detta bud från honom..

                       Vi har fortfarande en bra konkakt men det kommer aldrig att bli som tidigare..
   
                       Känner också att det är viktigt att få finnas kvar i hans svåra situation..

                       Och att jag fick prata om denna längtan jag hade hoppats på
                      
                       och smärtan sorgen över detta känns idag mycket lättare att leva med..

                      
                        Jag är på väg tillbaka till livet igen... 

                        Och rökningen är i full gång..

                        Jag har äntligen accepterat att det är så nu...



                        Detta var mina tankar för idag..

                                                     "Bloggbiggan"



                        
                        
                      

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0