Pippi är min idol.

Dagen har börjat i ett positivt tecken.
Solen skiner och jag känner en sån tacksamhet att jag åter igen fick slå upp mina blå.
Det är inte så självklart att jag får den nåden att vakna varje dag till en strålande sol utanför mitt fönster.
Ibland är det gråa dagar inombords igår var en sån dag då jag var både arg,lessen och trött på livet.
Men idag känner jag mig på bättre humor.
Ibland så finns det inom mig en sur liten tös som bara vill ha uppmärksamhet. Och det är ju inte alltid som jag märker henne.
Men när jag tänker på Pippi så ser jag mitt lilla barn.
Jag var också en överlevnads barn. Det fanns aldrig några vuxna som såg mig. Inte mina föräldrar i allafall fast dom fanns där som levande varelse men mig såg dom sällan och det har satt sina spår.
Och nu är det dags för mig att bekräfta den lilla tjejen som känner sig sviken mellan varven. Tror att jag idag ska bjuda henne på en glass.
Nu ska vi ut i solen och låta strålarna smeka mina bägge kinder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0